WLTP och RDE

Nya tester för certifiering av bränsleförbrukning,
CO₂ och förorenande utsläpp

För att kunna släppas ut på marknaden måste personbilar genomgå en serie tester för att verifiera att de uppfyller bestämmelserna. Dessa tester för att bedöma bränsleförbrukning, CO₂ och förorenande utsläpp görs i laboratorium och baseras på specifika körcykler. Det gör att testerna är reproducerbara och att resultaten blir jämförbara. Detta är viktigt eftersom endast ett laboratorietest, som följer en standardiserad och repeterbar process, ger konsumenterna möjlighet att jämföra olika bilmodeller.

Den 1 september 2017 trädde den nya WLTP-testprocessen (Worldwide harmonised Light-duty vehicles Test Procedure) i kraft, och denna kommer successivt att ersätta NEDC-protokollet (New European Driving Cycle).

NEDC (New European Driving Cycle)

detta är den europeiska körcykel som har använts fram till nu för mätning av bränsleförbrukning och utsläpp från personbilar och lätta nyttofordon. Den första europeiska körcykeln trädde i kraft 1970 och simulerade stadskörning. 1992 lade man även till en fas för landsvägskörning, och sedan 1997 har den använts för att mäta förbrukning och CO2-utsläpp. Utformningen av denna cykel är emellertid inte längre förenlig med de nuvarande körlägena och de sträckor som körs på olika typer av vägar. Den genomsnittliga hastigheten i NEDC är endast 34 km/h, accelerationerna är låga, och topphastigheten är endast 120 km/h.

WLTP-förfarandet

WLTP använder de nya WLTC-testcyklerna (Worldwide harmonised Light duty vehicles Test Cycles) för att mäta bränsleförbrukning, CO2 och förorenande utsläpp från personbilar och lätta nyttofordon. Det nya protokollet syftar till att ge kunderna tillgång till mer realistiska data som bättre återspeglar den dagliga användningen av fordonet.

Det nya WLTP-förfarandet kännetecknas av en mer dynamisk körprofil med kraftiga accelerationer. Topphastigheten ökar från 120 till 131,3 km/h, den genomsnittliga hastigheten är 46,5 km/h och den totala cykeltiden är 30 minuter, vilket är tio minuter längre än den tidigare NEDC-körcykeln. Körsträckan dubblas från 11 till 23,25 kilometer. WLTP-testet består av fyra delar beroende på topphastigheten: Låg (upp till 56,5 km/h), medel (upp till 76,6 km/h), hög (upp till 97,4 km/h), extra hög (upp till 131,3 km/h). Dessa delar av cykeln simulerar körning i stan och i förorter samt körning på landsväg och motorväg. Förfarandet tar även hänsyn till alla tillbehör som påverkar fordonets aerodynamik, rullmotstånd och fordonets vikt, vilket resulterar i ett CO2-värde som speglar egenskaperna hos det enskilda fordonet.

Jämförelse: NEDC kontra WLTP
  NEDC
WLTP
Cykeltid

20 minuter

30 minuter

Avstånd
11 km
23,25 km
Topphastighet
120 km/h
131,3 km/h
Medelhastighet
34 km/h
46,5 km/h
Körfaser
2 faser
Ytterligare 4 dynamiska faser
Påverkan av extrautrustning
Bedöms ej
Ytterligare funktioner (som kan variera per bil) beaktas
Växlingar
Fast växlingspunkt
Olika växlingspunkter för varje fordon
Stopptid
24%
12,5%
     

Övergången från NEDC till WLTP

WLTP-körcykeln kommer successivt att ersätta NEDC-körcykeln. WLTP tillämpas på nya personbilsmodeller från den 1 september 2017, till nya personbilar som registrerats från och med den 1 september 2018 och är obligatorisk för alla EU-medlemsstater.

Fram till slutet av 2020 kommer både bränsleförbrukning och CO2-utsläppsvärdena i WLTP och NEDC att anges i fordonsdokumenten. NEDC-värdena kommer i själva verket att användas för att bedöma de genomsnittliga utsläppen hos bilar registrerade i EU fram till 2020. Dessutom kan vissa länder fortsätta att använda NEDC-data för skatteändamål. Från och med 2021 kommer WLTP-data att vara de enda förbruknings-/CO2-utsläppsvärdena som används för alla bilar. Begagnade fordon kommer inte att påverkas av övergången och kommer att behålla sina certifierade NEDC-värden.

Vägförbrukning och -utsläpp för personbilar

Den nya WLTP-förfarandet återspeglar nuvarande körförhållanden bättre än NEDC-förfarandet, men den kan inte täcka in alla möjliga fall, inklusive effekten som körstilen hos varje enskild förare har.

Därför kommer det fortfarande att finnas en skillnad mellan utsläpp och förbrukning som mäts i laboratorium och de utsläpp och den förbrukning som är resultatet av verklig användning av fordonet. Hur stor denna skillnad är kommer att bero på faktorer som körbeteende, användning av inbyggda system (t.ex. luftkonditionering), trafik och väderförhållanden som är typiska för varje geografiskt område och förare.

Av denna anledning kan endast ett standardiserat laboratorieprov ge värden som gör det möjligt att jämföra fordon och olika modeller på ett rättvist sätt.

RDE (Real Driving emissions): ett test inriktat på att kontrollera utsläpp på vägen.

RDE-testet verifierar att bilar upprätthåller låga utsläppsnivåer även under verkliga körförhållanden. RDE-testet ersätter inte utan kompletterar WLTP-laboratorietestet. Under RDE-testet körs bilen på vägar i en rad olika förhållanden. Förhållandena omfattar olika höjder och temperaturer, extra last, körning i uppförsbacke och nerförsbacke, stadsvägar (låg hastighet), landsvägar (måttlig hastighet), motorvägar (hög hastighet).

För att kunna mäta förorenande utsläpp vid körning av fordonet på vägarna är testbilar utrustade med portabla mätsystem (PEMS) som ger fullständig övervakning i realtid av de viktigaste föroreningarna som fordonet släpper ut. PEMS är komplexa enheter som består av avancerade gasanalysatorer, avgasmassflödesmätare, väderstation, satellitbaserad geolocation, och en nätverksanslutning. Den data som samlas in analyseras för att verifiera att gränsvillkoren för RDE-körningen har uppfyllts och att utsläppen ligger inom de gränsvärden som förordningen anger.

De gränser som inte får överskridas definieras som de som föreskrivs i laboratorieprovet (WLTP) multiplicerat med CF-värden. Överensstämmelsefaktorer ska ta hänsyn till felmarginalen för instrumentering som inte mäter med samma noggrannhet och repeterbarhet som den som används i laboratorietestet.

RDE-testet ska tillämpas från och med den 1 september 2017 för nya personbilsmodeller och för alla personbilar som registrerats från och med den 1 september 2019 för NOx med ett CF-värde (Conformity Factor) på 2,1. När det gäller verifikation av partikelnumret (PN) är däremot CF-värdet 1,5 och detta värde gäller för alla personbilar som registrerats från och med den 1 september 2018.

Det förändras för kunderna

Det nya WLTP-förfarandet kommer att tillhandahålla ett mer realistiskt kriterium för att jämföra värdena för bränsleförbrukning och CO2-utsläpp hos olika fordonsmodeller, eftersom det har utformats för att bättre återspegla verkliga körbeteenden och ta hänsyn till de specifika tekniska egenskaper hos den enskilda modellen och versionen, inklusive extrautrustning.

För att säkerställa tydlighet och maximal öppenhet kommer Konkurrensverket att ge återförsäljare och kunder detaljerad information om bränsleförbrukningen och CO2-utsläppsvärdena för varje konfigurerad bil, samt de olika modellernas lägsta- och högstavärden.